gaffper

Då jag är en oerhört upptagen man, med oerhört mycket modemedvetna vänner, som alla rycker i mig har jag tagit ett beslut. Jag kallar projektet "De få utvalda andra" och det går ut på att några få utvalda andra gör gästspel i bloggen för att vidga era vyer, ta upp annat än modé och få er att tänka efter.

Här kommer de  två förstas inlägg. De tar upp saker som mitt modéinsupna sinne aldrig skulle klara av att ens läsa om.

Höstglädje...

Somliga anser att man hela tiden ska vara så glad.

Är du glad? Frågar dom i telefon varav jag svarar:

-Nej inte speciellt.

Då blir det spänt och någon av oss lägger på.

Jag ville mest bara berätta sanningen för er andra så jag slipper bära på den själv.

Män kan inte bara vara glada hela tiden.

Förr eller senare vill dom ta det till nästa nivå,

och det slutar nästan alltid med att dom tar livet av sig.

/ S:t Eliz.

The Cure for Insomnia!

Varje morgon klockan 06:43 vaknar man av det där jävla alarmet på mobilen, Jag vet inte riktigt varför jag valde just 43, men det kändes helt enkelt rätt då jag ställde in det.

Alarmet är riktigt enkelt att stänga av, vilket är riktigt bra. man trycker på en av de 2 stora knapparna på mobilen, den högra är för att snooza, den vänstra är för att stänga av det helt.

Vet inte om jag i mitt newlyawakezombiemode med omedvetet flit trycker på den vänstra knappen ibland, kanske är det mitt inre väsen som kanske bara vill göra kroppen en god gärning. Men om det nu är så att den vill göra mig en god gärning, varför chockväcker den mig då 30-0 minuter innan jobbet börjar varje gång jag tryckt på den vänstra knappen. Om mitt inre väsen hade vart schysst att han väl låtit mig sova kanske 1 extra timme iaf,  jag menar, då slipper man ju stressa eftersom det redan är kört.

Jag har råkat ut för tre olika typer av försovningar:

Börjar med den värsta, det är när man vaknar, kanske 30 minuter innan man börjar. (tursamt nog bor jag ca 8 minuter via fot ifrån jobbet + samt att jag har en tendens att komma 10 minuter för sent varje dag, så det blir i princip 40 minuter innan man börjar).

Man hinner göra en hel del, men man måste göra det i ett sånt jävla tempo att det blir nästan ännu stressigare än när man vaknar 15 minuter innan jobbet börjar.

Jag hinner äta fil med havrefras och allbraun, svepa ett medelstort glas vatten, borsta tänderna, leta efter nycklarna och leta efter plånboken. Förut när jag hade en frilla så hann jag inte äta frukost men nu har jag åtgärdat det genom att raka av mig håret.

Den andra är när man vaknar 15 minuter innan jobbet börjar. Den här försovningen är ganska skön eftersom man fort inser att man inte kommer hinna med _nånting_ på morgonen, så det är det egentligen bara dra på sig kläderna och dra. Då brukar man tills skillnad för 30 minutersvarianten komma i tid. Nackdelen är att man är död fram till lunch.

Den tredje har bara hänt ett fåtal gånger, men det är iaf när man vaknar kanske en 30-40 minuter efter jobbet börjat, då kan man ta det lugnt, eftersom att det redan är kört.

 / Farfar Röding.