Söndag
Nåväl, istället ringde jag min sponsor, GOGArt, och beställde diverse alkoholdrycker från min favoritställe (näst efter cat walken) bolaget. Jag beställde en Bollinger Special Cuvée (som jag fick upp ögonen för vid premiären av Bondfilmen i London - tack David C!) samt några liter överkokt glögg (alkoholfri).
Kvällen spenderades sedan hos en kompis för att efter det åka upp till Mobergs. Här nedan ser ni min utstyrsel.
Mössa - Stüssy
Skjorta - Moods of Norway
Byxor - Inga
Hur det gick för mig på Mobergs låter jag er fantasi bestämma. Jag avslutar med att säga att alla kläder tillslut åkte av. Hihi.
Bloggmodé
asdf
Totally Crazy..
Å vad det schtäks. Det går bra nu, 32 skjortor på en dag fläcks.
Igår, fredag var vi på klopartaj hos Le's gurl ellebasi och det var awesomeness! När väl bilderna anländer blir det ett helt inlägg tilläggnat apan, kossan, kräftan, pantern och alla de andra djuren!
Flyttfika och ett statement.
Wille visar att han minsann kan se ut som Björn Gustafsson i en helt moderiktig tröja, hans fru är givetvis helt rätt ute i sin rutiga kreation också. Där bakom skymtar S&S som höll en hel del låda vilket resulterade i bilden nedan. Tittar man riktigt noga kan man även se en nymodighet som Angelica har börjat med. Det liknar en svullnad på halsen men är egentligen det nya från paris: halspatten. Snyggt Angelica!
"Var tog alla vägen?"
Här sitter vi, fikandes och helt modémedvetna om vad som pågår omkring oss. Jag tackar gudarna att jag begåvats med så modékunniga vänner men ser med förakt bort mot det andra bordet där det sitter en kille i småstadsfrilla, usch.
Festligheterna tog såsmåningom slut varvid jag for till min mor för att fylla på klädförrådet hemma hos mig och Stefan. Min tvätthög ser nämligen ut så här:
Klassiska kläder. Flertalet har deltagit i olika modéreportage av mig. Men nu är det alltså dags att få in lite nytt blod i klädkorgen. Ingenting förnöjer ju som omväxling, right?
Här har vi alltså, ett par gråaktiga byxor, en flerfärgad slips, ett par jävligt beiga byxor (ja de är tråkiga) samt ett blommigt täcke med ursprung från 70-talet som skymtar i vänster bildkant. Räkna med ett reportage innehållandes allt detta. Det kommer att bli fantastiskt!
Äntligen, E's Statement...
Jo, jag har ju utlovat ett modestatement också. Det här är en stil som fungerar på säsongsbetonade fester såsom jul och påsk. Här på bilden bär jag tillexempel utstyrseln på midsommarfirandet på Lidö krog.
Jag bär alltså en brun skjorta, sponsrad av Mister, ett par runda glasögon jag lånat av en herre på uteserveringen samt en in- och utvänd militärfärgad jacka från Volcom som tydligen blir nästintill enfärgad om man vänder den ut och in. Frisyren har en innerstadsfrisör givetvis fixat, vem vill gå runt med småstadsfrillan liksom?
Många kanske tror att jag har vänt ut och in på jacka på grund av ett extremt alkoholrus men så är inte fallet. Jag är nämligen vid fullt modémedvetande och vet precis vad jag håller på med.
Över och ut / E.
Ny "feature" på bloggen!
Här kommer de två förstas inlägg. De tar upp saker som mitt modéinsupna sinne aldrig skulle klara av att ens läsa om.
Höstglädje...
Somliga anser att man hela tiden ska vara så glad.
Är du glad? Frågar dom i telefon varav jag svarar:
-Nej inte speciellt.
Då blir det spänt och någon av oss lägger på.
Jag ville mest bara berätta sanningen för er andra så jag slipper bära på den själv.
Män kan inte bara vara glada hela tiden.
Förr eller senare vill dom ta det till nästa nivå,
och det slutar nästan alltid med att dom tar livet av sig.
/ S:t Eliz.
The Cure for Insomnia!
Varje morgon klockan 06:43 vaknar man av det där jävla alarmet på mobilen, Jag vet inte riktigt varför jag valde just 43, men det kändes helt enkelt rätt då jag ställde in det.
Alarmet är riktigt enkelt att stänga av, vilket är riktigt bra. man trycker på en av de 2 stora knapparna på mobilen, den högra är för att snooza, den vänstra är för att stänga av det helt.
Vet inte om jag i mitt newlyawakezombiemode med omedvetet flit trycker på den vänstra knappen ibland, kanske är det mitt inre väsen som kanske bara vill göra kroppen en god gärning. Men om det nu är så att den vill göra mig en god gärning, varför chockväcker den mig då 30-0 minuter innan jobbet börjar varje gång jag tryckt på den vänstra knappen. Om mitt inre väsen hade vart schysst att han väl låtit mig sova kanske 1 extra timme iaf, jag menar, då slipper man ju stressa eftersom det redan är kört.
Jag har råkat ut för tre olika typer av försovningar:
Börjar med den värsta, det är när man vaknar, kanske 30 minuter innan man börjar. (tursamt nog bor jag ca 8 minuter via fot ifrån jobbet + samt att jag har en tendens att komma 10 minuter för sent varje dag, så det blir i princip 40 minuter innan man börjar).
Man hinner göra en hel del, men man måste göra det i ett sånt jävla tempo att det blir nästan ännu stressigare än när man vaknar 15 minuter innan jobbet börjar.
Jag hinner äta fil med havrefras och allbraun, svepa ett medelstort glas vatten, borsta tänderna, leta efter nycklarna och leta efter plånboken. Förut när jag hade en frilla så hann jag inte äta frukost men nu har jag åtgärdat det genom att raka av mig håret.
Den andra är när man vaknar 15 minuter innan jobbet börjar. Den här försovningen är ganska skön eftersom man fort inser att man inte kommer hinna med _nånting_ på morgonen, så det är det egentligen bara dra på sig kläderna och dra. Då brukar man tills skillnad för 30 minutersvarianten komma i tid. Nackdelen är att man är död fram till lunch.
Den tredje har bara hänt ett fåtal gånger, men det är iaf när man vaknar kanske en 30-40 minuter efter jobbet börjat, då kan man ta det lugnt, eftersom att det redan är kört.
/ Farfar Röding.
Dagen då allt hände...
Ett modestatement mindre och en dusch senare tog jag bussen in till stan där min närmaste arbetskamrat, Hanky Panky Face, vunnit stålar på trav. Han bjöd givetvis på lunch på ett italienskt hak. Jag jobbade som på som sju små dvärgar, för att hinna gå på bio med mina kära vänner, le, elbassi, sofie, den gamle och havet, A, GOGART, Mister och J-lo. Det är svårt att hinna med allt när man har NÄSTAN tre jobb att sköta; bloggen, båten och det bäst betalda jobbet.
Väl framme i Norrtälje gick vi och såg den mörke riddaren, som inte handlar om ghettot och en vit häst, utan om en kille i svarta kläder och Heath Ledger.
Filmen var uppenbarligen jättebra då både Le och J-lo somnade. A's omdöme var knivskarpt och straight on:
- Heath Ledger var ju snygg som Joker också. Fast å andra sidan tyckte jag han som spelade Batman var snygg också, eller ja, han har ju så mycket "sex-appeal"!
Filmen får alltså A A A A A av A.
Efter filmen tog vi oss till bilen för det obligatoriska efter-films-snacket-med-glass på McDonalds men hamnade mitt i en bilolycka. Fantastiskt tänkte vi, vände på bilen för att ta en närmare titt. Jag var givetvis modemedveten nog att stanna kvar i bilen och putsa på min design-looks-dator. De andra tog hur som helst en bild!
Jonas med presenten han fick av mig.
Alfred Pennworth: When I was in Burma, a long time ago, my friends and I were working for the local Government. They were trying to buy the loyalty of tribal leaders, bribing them with precious stones. But their caravans were being raided in a forest north of Rangoon by a bandit. We were asked to take care of the problem, so we started looking for the stones. But after six months, we couldn't find anyone who had traded with him. One day I found a child playing with a ruby as big as a tangerine. The bandit had been throwing the stones away.
Bruce Wayne: Then why steal them?
Alfred Pennworth: Because he thought it was good sport. Because some men aren't looking for anything logical, like money. They can't be bought, bullied, reasoned or negotiated with. Some men just want to watch the world burn.
[later in the film]
Bruce Wayne: Did you ever catch that bandit in Burma?
Alfred Pennworth: Eventually, yes.
Bruce Wayne: How?
Alfred Pennworth: ...we burned the forest down.
/ E.
Jag vaknade i morse...
Direkt när jag såg bilden förstod mitt slipade modésinne att någonting var fel. Ser ni? Frisyren är ju helt uppåt väggarna. Jag gick således upp och redigerade ett par tidningssidor för att sedan ge mig ut och leta efter en frisör av rang!
Efter många timmars letande upptäckte jag att Norrtälje är en småstad varvid de flesta frisörskorna är småstadstjejer och jag vill ju inte åka dit på att få småstadsfrillan (storstadspojken.blogg.se) , så jag gick helt enkelt hem.
This is how I look today.
Jag älskar att klä upp mig men ibland är det väldigt skönt att få se vardaglig ut. Inget smink, ingen tofs och enkla kläder blir väldigt snyggt om det lite lätt piffas upp med ett par balla skor. Idag har jag kalsonger från "Älgen Helge", genomskinligt linne från Emilio och badtofflor av märket Puma.
Synd att jag inte har pedikyr inbokat på måndag...
Jaha... Så har man fått utåtnavel.
Vad tror ni kära bloggvänner?
Gårdagens outfit..
Jag krökar i kläderna först! Och tar bilderna morgonen efter
Byxor av okänt märke, blå kalsonger och en brun-vit-orange tröja av märket Eckö. Somnade en onsdag efter onsdagsklubben.
Annan vinkel.
Iklädd ett par svarta intersport-strumpor, panikinköpta beiga byxor(vi skulle iväg och spela golf, jag hade inga rena kläder), samt en grå t-shirt av märket Svea. Notera att lakanet glidit av. Somnade en fredag efter mobergs.
Min personliga favorit. Svarta, urblekta byxor. En svartvitrutig skjorta samt ett läderskärp med tillhörande fläskhäng. Somnade en lördag efter trägårn + teatern.
Tack till Stefan som tagit alla bilder.
R.I.P. Isaac Hayes
R.I.P. Isaac Hayes!
People of SL
Någon gång mellan 2008-06-07 och 2008-06-14, Röda linjen mot Mörby Centrum.
Träffade en grym äldre herre, med rosenröda kinder och en relativt sunkig jacka, som verkade tycka om alkohol lite för mycket. Han jobbade som burkletare och informerade mig om att det är hårda tider för burkletarna nu.
Han berättade att han drar in en del stålar för tillfället, men det är lite för mycket jobb.
Kisskonserten på stadion gav 700:-, Stockholm Maraton ytterliggare 900:- och EM-hänget i kungsan drog in hela 900, de första tre dagarna! Han berättade vidare att han spenderade merparten av sina pengar på lotto, för att vinna storkovan, flytta till Hollywood och skriva ett filmmanus.
Det blir troligtvis inte så men han har iallafall ett mål!
2008-06-17, fem minuter ifrån Tekniska högskolan, sittandes på buss 676.
Efter ännu en dag av redigering, sportsnack och häng på terassen beger jag mig hemåt med den blå bussen. En städad kostymnisse med en något för röd näsa sätter sig bakom mig på bussen. Efter ett par minuter hör jag att han hostar och samtidigt öppnar en öl i ett försök att dölja sitt ölsug, jag tittar bakåt leendes och han möter min blick. Han ser ut att skämmas.
Kanske blir han burkletare om ett par år? Vad vet jag.
2008-06-28, vid Rösa trafikplats, ombord på buss 676.
One of those days. Trött, hungrig och missa-tunnelbanna-med-fem-sekunder-två-gånger-och-sedan-få-vänta-35-minuter-på-bussen-missnöjd sitter jag än en gång på Den Långe Blå. Framför mig sitter två typiska dudes, iklädda hiphopkepsar och pösiga kläder. De sover. Ena snubbens telefon ringer; det låter som att hans moder undrar när hon ska plocka upp dem vid busshållplatsen.
- JAG KAN JU INTE VETA ALLT, JAG LIGGER JU OCH SOVER PÅ BUSSEN, svarar han barskt och lägger på luren.
Ville hans mor verkligen veta allt? Förväntade hon sig att han hade svaret på livet, universum och allting?
Det tror inte jag...
